Europaparlamentet har antagit en ståndpunkt som godkänner en provisorisk överenskommelse med EU:s regeringar om flygpassagerares rättigheter. Överenskommelsen reglerar återbetalningar när biljetten bokas via en mellanhand (onlinebyrå, plattform): återbetalning via mellanhanden blir gratis och måste ske inom bestämda tidsfrister. Denna text är parlamentets slutliga ståndpunkt; medlemsstaterna måste fortfarande formellt godkänna den innan den blir lag.
Många passagerare bokar sina biljetter via mellanhänder i stället för direkt hos flygbolaget. Vid inställda flyg kan återbetalningar blockeras eller beläggas med avgifter. Texten ändrar den befintliga förordningen om flygpassagerares rättigheter för att klargöra vem som återbetalar, inom vilken tid och till vilken kostnad, och för att stärka de nationella organ som ansvarar för att genomdriva dessa rättigheter.
Gratis återbetalning via mellanhandenNär en återbetalning hanteras av mellanhanden är den gratis för passageraren. Mellanhanden måste informera passageraren, före bokningen, om flygbolaget accepterar att återbetala via mellanhanden och enligt vilket förfarande.
Återbetalningsfrister i två stegOm flygbolaget återbetalar via mellanhanden måste det betala pengarna till mellanhanden inom 7 kalenderdagar, och mellanhanden måste sedan återbetala passageraren inom de följande 7 kalenderdagarna. Om flygbolaget inte har fått bekräftelse på betalningen från mellanhanden inom 14 dagar kontaktar det passageraren och återbetalar inom 7 dagar efter att ha fått nödvändiga uppgifter.
Undantag för mikroföretagEn mellanhand som är ett fristående mikroföretag får besluta att inte återbetala ett bestämt belopp av sina förmedlingsavgifter, under förutsättning att passageraren tydligt har informerats om detta i början av bokningen.
Uppgifter som överförs till flygbolagetMellanhanden måste förse flygbolaget med passagerarens kontaktuppgifter och bokningsuppgifterna. Flygbolaget får endast använda dessa uppgifter för att fullgöra transportavtalet, uppfylla skyldigheter avseende flygsäkerhet och luftfartsskydd samt informera passagerarna.
Mer reglerade klagomål och rättsmedelVarje medlemsstat måste utse ett organ som ansvarar för passagerarnas klagomål. En passagerare kan vända sig till detta organ efter ett första klagomål till flygbolaget eller mellanhanden, senast 3 månader efter ett avslag eller efter 2 månader utan svar. Organet bekräftar mottagandet inom 14 kalenderdagar. Kommissionen måste anta ett gemensamt formulär för ansökan om ersättning och återbetalning.
Parlamentet antog texten med 652 röster för, 2 röster emot och 8 nedlagda röster.
För passagerare som bokar via en mellanhand blir återbetalningen mer förutsägbar: gratis, med bindande tidsfrister (7 dagar och sedan 7 dagar) och en skyldighet för flygbolaget att kontakta passageraren om pengarna inte har förflyttats inom 14 dagar. Passagerarna har också ett tydligt rättsmedel hos ett nationellt klagomålsorgan, med bestämda tidsfrister för att lämna in sin ansökan. Flygbolag och mellanhänder måste anpassa sina förfaranden och sina informationssystem.
Att boka en flygning via en onlinebyrå eller en plattform ska inte längre förvandla en återbetalning till en hinderbana. Europaparlamentet har godkänt en provisorisk överenskommelse med medlemsstaterna som inför bindande tidsfrister och gratis återbetalning via förmedlaren. Texten antogs med 652 röster för, 2 emot och 8 nedlagda röster och är en ståndpunkt vid första behandlingen: regeringarna måste fortfarande formellt godkänna den innan den blir lag.
Nedräkningen börjar när passageraren väljer återbetalning. Flygbolaget har sju kalenderdagar på sig att betala pengarna till förmedlaren. Denne har sedan sju kalenderdagar på sig att återbetala passageraren, med samma betalningsmetod som vid bokningen. Om pengarna inte rör sig måste flygbolaget kontakta passageraren senast dagen efter att fristen på fjorton dagar har löpt ut och sedan återbetala inom sju dagar efter att de nödvändiga uppgifterna har mottagits. För passageraren blir återbetalningen förutsägbar: gratis och reglerad med tidsfrister. För företagen innebär det att anpassa sina informationssystem och förfaranden, en verklig kostnad men proportionerlig i förhållande till förtroendefrågan.
Undantaget för fristående mikroföretag förtjänar att uppmärksammas. Ett mikroföretag kan besluta att inte återbetala ett bestämt belopp av sina förmedlingskostnader, förutsatt att det har informerat passageraren på ett klart, entydigt och väl synligt sätt i början av bokningen. Det är ett undantag från principen om full återbetalning av förmedlingskostnaderna. Det motiveras av den administrativa bördan, men det skapar en asymmetri: passageraren måste kontrollera villkoren innan han eller hon klickar. En mer liberal strategi hade varit att låta aktörerna fastställa sina avgifter, men kräva fullständig transparens och faktisk konkurrens, utan sektorsspecifika undantag.
Texten inrättar ett nationellt organ med ansvar för passagerarnas klagomål. En passagerare kan vända sig dit efter att först ha skrivit till flygbolaget eller förmedlaren, senast tre månader efter ett avslag eller efter två månader utan svar. Organet bekräftar mottagandet inom 14 kalenderdagar och lämnar ett motiverat svar inom skälig tid om det har befogenhet att fatta bindande beslut. Kommissionen ska anta ett gemensamt formulär för ansökan om ersättning och återbetalning, tillgängligt på alla officiella språk. På papperet är det ett framsteg för passagerarna. I praktiken måste varje medlemsstat utse ett eller flera oberoende organ med utrednings- och sanktionsbefogenheter. Det innebär nya administrativa strukturer, finansierade av skattebetalarna, för att övervaka privata aktörer.
Mekanismen för gränsöverskridande samarbete mellan nationella organ är användbar, men den tillför ett lager av samordning. Kommissionen kan larma organen om misstänkta förfaranden, utan att det påverkar deras operativa oberoende. För företagen innebär det ytterligare informationsförfrågningar och möjliga revisioner. Kostnaden för regelefterlevnad kommer att öka, särskilt för små förmedlare. Ett alternativ hade varit att förstärka befintliga myndigheters befogenheter och förenkla förfarandena, i stället för att skapa nya mottagningsställen. Subsidiaritetsprincipen hade krävt att medlemsstaterna själva fick organisera sina rättsmedel, utan att ett gemensamt formulär och enhetliga tidsfrister påtvingades.
Återbetalningen blir gratis och reglerad, men notan för regelefterlevnaden faller på företagen och i slutändan på passagerarna.
Att boka en flygning via en onlinebyrå eller en plattform ska inte längre förvandla en återbetalning till en hinderbana. Europaparlamentet har godkänt en provisorisk överenskommelse med medlemsstaterna som inför bindande tidsfrister och gratis återbetalning via förmedlaren. Texten antogs med 652 röster för, 2 emot och 8 nedlagda röster och är en ståndpunkt vid första behandlingen: regeringarna måste fortfarande formellt godkänna den innan den blir lag.
Nedräkningen börjar när passageraren väljer återbetalning. Flygbolaget har sju kalenderdagar på sig att betala pengarna till förmedlaren. Denne har sedan sju kalenderdagar på sig att återbetala passageraren, med samma betalningsmetod som vid bokningen. Om pengarna inte rör sig måste flygbolaget kontakta passageraren senast dagen efter att fristen på fjorton dagar har löpt ut och sedan återbetala inom sju dagar efter att de nödvändiga uppgifterna har mottagits. För passageraren blir återbetalningen förutsägbar: gratis och reglerad med tidsfrister. För företagen innebär det att anpassa sina informationssystem och förfaranden, en verklig kostnad men proportionerlig i förhållande till förtroendefrågan.
Undantaget för fristående mikroföretag förtjänar att uppmärksammas. Ett mikroföretag kan besluta att inte återbetala ett bestämt belopp av sina förmedlingskostnader, förutsatt att det har informerat passageraren på ett klart, entydigt och väl synligt sätt i början av bokningen. Det är ett undantag från principen om full återbetalning av förmedlingskostnaderna. Det motiveras av den administrativa bördan, men det skapar en asymmetri: passageraren måste kontrollera villkoren innan han eller hon klickar. En mer liberal strategi hade varit att låta aktörerna fastställa sina avgifter, men kräva fullständig transparens och faktisk konkurrens, utan sektorsspecifika undantag.
Texten inrättar ett nationellt organ med ansvar för passagerarnas klagomål. En passagerare kan vända sig dit efter att först ha skrivit till flygbolaget eller förmedlaren, senast tre månader efter ett avslag eller efter två månader utan svar. Organet bekräftar mottagandet inom 14 kalenderdagar och lämnar ett motiverat svar inom skälig tid om det har befogenhet att fatta bindande beslut. Kommissionen ska anta ett gemensamt formulär för ansökan om ersättning och återbetalning, tillgängligt på alla officiella språk. På papperet är det ett framsteg för passagerarna. I praktiken måste varje medlemsstat utse ett eller flera oberoende organ med utrednings- och sanktionsbefogenheter. Det innebär nya administrativa strukturer, finansierade av skattebetalarna, för att övervaka privata aktörer.
Mekanismen för gränsöverskridande samarbete mellan nationella organ är användbar, men den tillför ett lager av samordning. Kommissionen kan larma organen om misstänkta förfaranden, utan att det påverkar deras operativa oberoende. För företagen innebär det ytterligare informationsförfrågningar och möjliga revisioner. Kostnaden för regelefterlevnad kommer att öka, särskilt för små förmedlare. Ett alternativ hade varit att förstärka befintliga myndigheters befogenheter och förenkla förfarandena, i stället för att skapa nya mottagningsställen. Subsidiaritetsprincipen hade krävt att medlemsstaterna själva fick organisera sina rättsmedel, utan att ett gemensamt formulär och enhetliga tidsfrister påtvingades.
Återbetalningen blir gratis och reglerad, men notan för regelefterlevnaden faller på företagen och i slutändan på passagerarna.
