Europaparlamentet antog en ståndpunkt som behåller och skriver om två förordningar om budgetövervakning i euroområdet, medan kommissionen ville upphäva dem. En medlemsstat som inte korrigerar sitt alltför stora underskott riskerar böter på upp till 0,02 % av sin BNP föregående år, att betala var sjätte månad tills den agerar. De nationella budgetplanerna ska skickas in varje år före den 15 oktober och offentliggöras. Texten är den slutliga ståndpunkt som förhandlats fram med EU:s regeringar; de måste fortfarande formellt godkänna den innan den blir lag.
År 2024 reformerade EU sina budgetregler för att förenkla övervakningen och ge mer utrymme åt nationella planer. Kommissionen föreslog därefter att upphäva två förordningar för euroområdet som den ansåg hade blivit överflödiga: den om sanktioner vid alltför stora underskott och den om samordning av nationella budgetar. Parlamentet valde en annan väg: det behåller dessa två förordningar men skriver om dem för att anpassa dem till de nya reglerna från 2024. Det tar bland annat bort de räntebärande depositioner som föreskrivs vid bristande efterlevnad, samtidigt som ett system med böter behålls för stater som inte korrigerar sitt alltför stora underskott.
Böter på upp till 0,02 % av BNPNär rådet konstaterar att en stat i euroområdet inte har vidtagit verkningsfulla åtgärder för att korrigera sitt alltför stora underskott, rekommenderar kommissionen inom 20 dagar böter på upp till 0,02 % av den senaste uppskattningen av BNP föregående år. Böterna betalas var sjätte månad tills rådet anser att staten har agerat.
Beslut anses antaget inom 10 dagarBeslutet att införa böter anses antaget av rådet om rådet inte avvisar det med kvalificerad majoritet inom 10 dagar efter kommissionens rekommendation. Endast stater i euroområdet röstar, och den berörda staten deltar inte i omröstningen.
Budgetplaner före den 15 oktoberVarje år ska staterna i euroområdet senast den 15 oktober skicka ett utkast till budgetplan för nästa år till kommissionen och Eurogruppen. Dokumentet offentliggörs så snart det har överlämnats och ska innehålla uppgifter om tillväxten i nettoutgifterna, åtgärder för intäkter och utgifter, makroekonomiska prognoser och utgifter per funktion, särskilt för utbildning, hälso- och sjukvård samt försvar.
Rapporter var sjätte månad eller varje kvartalEn stat som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott ska lämna uppföljningsrapporter var sjätte månad, och därefter varje kvartal efter ett föreläggande från rådet, till dess att beslutet om att konstatera det alltför stora underskottet upphävs.
Tillämpningsrapport 2030Kommissionen ska senast den 31 december 2030 offentliggöra en rapport om tillämpningen av dessa regler, och därefter vart femte år, och överlämna den till parlamentet och rådet. Texten träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Parlamentet antog texten med 450 röster för, 135 emot och 75 nedlagda röster vid en elektronisk omröstning med namnupprop.
För invånarna i euroområdet finns reglerna för budgetövervakning kvar men är förenklade: de räntebärande depositionerna vid bristande efterlevnad tas bort, medan böter på upp till 0,02 % av BNP kan drabba en stat som inte korrigerar sitt alltför stora underskott, och de ska betalas var sjätte månad så länge inget görs. De nationella budgetutkasten blir mer lättillgängliga: de ska offentliggöras så snart de skickas till Bryssel, före den 15 oktober, och ange utgifter per område som utbildning, hälso- och sjukvård samt försvar. Stater som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott måste redovisa oftare, var sjätte månad eller varje kvartal efter ett föreläggande.
Kommissionen ville avskaffa sanktionssystemet för euroområdet. Parlamentet gjorde det motsatta: det behåller en böter som kan uppgå till 0,02 % av föregående års BNP, som ska betalas var sjätte månad så länge den felande staten inte agerar. Förstabehandlingspositionen, som godkänts tillsammans med rådet, förvandlar en disciplinmekanism till ett halvårsvis möte med räkningen.
Texten stryker kapitel III och artikel 5 i förordning 1173/2011, men ersätter artikel 6 med en böter begränsad till 0,02 % av BNP. Det är inte ett avskaffande, det är en omskrivning. Kommissionen föreslog att allt skulle avskaffas; parlamentet föredrog att behålla ett pris att betala för passivitet. Mekanismen är enkel: när rådet konstaterar att en stat i euroområdet inte har korrigerat sitt alltför stora underskott, rekommenderar kommissionen en böter inom tjugo dagar. Beslutet anses antaget om rådet inte avvisar det med kvalificerad majoritet inom tio dagar. Den berörda staten röstar inte.
För en regering förändras incitamentet: passivitet har nu en återkommande budgetkostnad, var sjätte månad. Men beloppet är blygsamt. För en stat med en BNP på 300 miljarder euro utgör 0,02 % 60 miljoner euro per halvår, det vill säga 120 miljoner per år. Det är mindre än ett sektorprogram, men tillräckligt för att synas i en nationell budgetdebatt. Den verkliga hävstången ligger inte där: den ligger i offentliggörandet av budgetplanerna och i upprepningen av rapporterna.
Avvisningsförfarandet är en satsning på kollektiv disciplin. En kvalificerad majoritet i rådet kan alltid blockera en böter, särskilt om den felande staten har allierade. Texten avskaffar inte denna undanflykt, den gör den synlig. Genom att anförtro beslutet åt en omvänd kvalificerad majoritet tvingar parlamentet regeringarna att offentligt ta ansvar för sin mildhet. Det är ett framsteg jämfört med en begravd mekanism, men det är ännu inte en automatisk regel.
Den andra förordningen, 473/2013, blir det verkliga övervakningsinstrumentet. Varje år, före den 15 oktober, skickar euroområdets stater ett utkast till budgetplan till kommissionen och Eurogruppen. Dokumentet är offentligt från det att det överlämnats. Det ska redogöra för tillväxten i nettoutgifterna, åtgärderna för intäkter och utgifter, de makroekonomiska prognoserna och utgifterna per funktion, inklusive utbildning, hälsa och försvar. För ett finansministerium innebär detta en extra transparensövning, men också ett verktyg för politiskt tryck: en dåligt sammanställd plan blir omedelbart ett ämne för europeisk debatt.
Stater under förfarandet vid alltför stort underskott redovisar var sjätte månad, därefter varje kvartal efter en formell underrättelse. Kommissionen kan begära kompletterande information. Det är inte en sanktion, det är en rapporteringsskyldighet. Kostnaden är administrativ, men den är reell: nationella förvaltningar mobiliserar team för att ta fram dessa dokument, ofta parallellt med de nationella budgetförfarandena. Den förenkling som kommissionen aviserade i februari 2025 innebär här en konsolidering av skyldigheterna, inte ett avskaffande av dem.
Kommissionens femårsrapport, den första vid den 31 december 2030, är det enda tillfället då mekanismen utvärderas. Fram till dess kommer staterna att leva med ett system som kombinerar en symbolisk böter och ett bindande offentliggörande. Det liberala alternativet hade varit att helt enkelt avskaffa sanktionerna och göra offentliggörandet av budgetplanerna till den enda disciplinmekanismen, och låta marknaderna och väljarna döma. Parlamentet valde en mellanväg: behålla verktyget, men minska dess räckvidd.
En böter på 0,02 % av BNP är inte en sanktion, det är en prenumeration på passivitet.
Kommissionen ville avskaffa sanktionssystemet för euroområdet. Parlamentet gjorde det motsatta: det behåller en böter som kan uppgå till 0,02 % av föregående års BNP, som ska betalas var sjätte månad så länge den felande staten inte agerar. Förstabehandlingspositionen, som godkänts tillsammans med rådet, förvandlar en disciplinmekanism till ett halvårsvis möte med räkningen.
Texten stryker kapitel III och artikel 5 i förordning 1173/2011, men ersätter artikel 6 med en böter begränsad till 0,02 % av BNP. Det är inte ett avskaffande, det är en omskrivning. Kommissionen föreslog att allt skulle avskaffas; parlamentet föredrog att behålla ett pris att betala för passivitet. Mekanismen är enkel: när rådet konstaterar att en stat i euroområdet inte har korrigerat sitt alltför stora underskott, rekommenderar kommissionen en böter inom tjugo dagar. Beslutet anses antaget om rådet inte avvisar det med kvalificerad majoritet inom tio dagar. Den berörda staten röstar inte.
För en regering förändras incitamentet: passivitet har nu en återkommande budgetkostnad, var sjätte månad. Men beloppet är blygsamt. För en stat med en BNP på 300 miljarder euro utgör 0,02 % 60 miljoner euro per halvår, det vill säga 120 miljoner per år. Det är mindre än ett sektorprogram, men tillräckligt för att synas i en nationell budgetdebatt. Den verkliga hävstången ligger inte där: den ligger i offentliggörandet av budgetplanerna och i upprepningen av rapporterna.
Avvisningsförfarandet är en satsning på kollektiv disciplin. En kvalificerad majoritet i rådet kan alltid blockera en böter, särskilt om den felande staten har allierade. Texten avskaffar inte denna undanflykt, den gör den synlig. Genom att anförtro beslutet åt en omvänd kvalificerad majoritet tvingar parlamentet regeringarna att offentligt ta ansvar för sin mildhet. Det är ett framsteg jämfört med en begravd mekanism, men det är ännu inte en automatisk regel.
Den andra förordningen, 473/2013, blir det verkliga övervakningsinstrumentet. Varje år, före den 15 oktober, skickar euroområdets stater ett utkast till budgetplan till kommissionen och Eurogruppen. Dokumentet är offentligt från det att det överlämnats. Det ska redogöra för tillväxten i nettoutgifterna, åtgärderna för intäkter och utgifter, de makroekonomiska prognoserna och utgifterna per funktion, inklusive utbildning, hälsa och försvar. För ett finansministerium innebär detta en extra transparensövning, men också ett verktyg för politiskt tryck: en dåligt sammanställd plan blir omedelbart ett ämne för europeisk debatt.
Stater under förfarandet vid alltför stort underskott redovisar var sjätte månad, därefter varje kvartal efter en formell underrättelse. Kommissionen kan begära kompletterande information. Det är inte en sanktion, det är en rapporteringsskyldighet. Kostnaden är administrativ, men den är reell: nationella förvaltningar mobiliserar team för att ta fram dessa dokument, ofta parallellt med de nationella budgetförfarandena. Den förenkling som kommissionen aviserade i februari 2025 innebär här en konsolidering av skyldigheterna, inte ett avskaffande av dem.
Kommissionens femårsrapport, den första vid den 31 december 2030, är det enda tillfället då mekanismen utvärderas. Fram till dess kommer staterna att leva med ett system som kombinerar en symbolisk böter och ett bindande offentliggörande. Det liberala alternativet hade varit att helt enkelt avskaffa sanktionerna och göra offentliggörandet av budgetplanerna till den enda disciplinmekanismen, och låta marknaderna och väljarna döma. Parlamentet valde en mellanväg: behålla verktyget, men minska dess räckvidd.
En böter på 0,02 % av BNP är inte en sanktion, det är en prenumeration på passivitet.
