Europaparlamentet har antagit en resolution som kraftfullt fördömer det styrande partiet Georgiska drömmens försök att förbjuda oppositionspartier i Georgien och kräver att den konstitutionella klagomålet mot dem omedelbart dras tillbaka. Det kräver också omedelbar och ovillkorlig frigivning av alla politiska fångar, upphävande av bestämmelser som möjliggör oproportionerliga restriktioner och upprepar sin uppmaning till riktade sanktioner och viseringsförbud mot georgiska tjänstemän. Texten antogs med 445 röster för, 37 emot och 97 nedlagda röster. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att agera, men denna resolution är inte en lag och medför inga juridiska skyldigheter.
Situationen i Georgien har försämrats i flera år när det gäller demokrati, mediernas frihet och rättsstatsprincipen. I november 2025 inledde det georgiska parlamentet, som kontrolleras av Georgiska drömmen, ett förfarande vid författningsdomstolen för att förbjuda flera oppositionspartier, bland annat Enade nationella rörelsen, Koalitionen för förändring och koalitionen Starkt Georgien, Lelo. I september 2026 lades partiet För Georgien, det enda oppositionspartiet som fortfarande är representerat i parlamentet, till i detta förfarande. Europaparlamentet anser att detta steg syftar till att eliminera all legitim politisk opposition och omvandla Georgien till en enpartistat. Det påminner om att varje försök att förbjuda etablerade partier för Georgien bort från Europeiska unionen och hindrar framsteg mot anslutning.
Återkallande av det konstitutionella klagomåletParlamentet fördömer kraftfullt försöket att förbjuda georgiska oppositionspartier och kräver att det konstitutionella klagomålet mot dem omedelbart dras tillbaka.
Frigivning av politiska fångarDet kräver omedelbar och ovillkorlig frigivning av alla politiska fångar, bland annat Elene Khoshtaria, Mzia Amaglobeli, Mikheil Saakasjvili, Giorgi Baramidze och Nika Melia, samt av alla personer som hålls frihetsberövade för att ha demonstrerat fredligt.
Upphävande av oproportionerliga restriktionerDet kräver upphävande av de bestämmelser som gör det möjligt att införa oproportionerliga restriktioner för partier och personer kopplade till förbjudna partier, och att obstruktionen av europeiska politiska stiftelser upphör.
Riktade sanktioner och viseringsförbudDet upprepar sin uppmaning till riktade sanktioner och viseringsförbud mot de ansvariga för det demokratiska tillbakagången, det våldsamma förtrycket och de politiska förföljelserna, med början Bidzina Ivanisjvili, Irakli Kobakhidze, Shalva Papuasjvili och Kakha Kaladze.
Stöd för europeiska strävandenDet bekräftar sitt orubbliga stöd för det georgiska folkets europeiska strävanden och påminner om att varje försök att förbjuda etablerade politiska partier för Georgien bort från unionen och hindrar alla framsteg mot anslutning.
Resolutionen antogs med 445 röster för, 37 röster emot och 97 nedlagda röster vid en elektronisk omröstning med namnupprop.
För europeiska medborgare uttrycker denna resolution Europaparlamentets officiella ståndpunkt om den politiska situationen i Georgien. Den skapar inga nya lagar eller juridiska skyldigheter för medlemsstaterna eller för Georgien. Den uppmanar Europeiska unionen och dess medlemsstater att vidta konkreta åtgärder, bland annat riktade sanktioner och viseringsförbud mot namngivna georgiska tjänstemän, och att se till att försämringen av situationen i Georgien får konsekvenser. Parlamentet bekräftar också att det georgiska folkets europeiska strävanden stöds och att förbudet mot oppositionspartier utgör ett hinder för anslutning till unionen.
Europaparlamentet har antagit en resolution som fördömer Georgiska drömmens försök att förbjuda oppositionspartier och kräver att det konstitutionella klagomålet omedelbart dras tillbaka. Med 445 röster för, 37 emot och 97 nedlagda röster namnger det fyra ansvariga och begär riktade sanktioner. Men en resolution är inte en lag: den skapar inga rättsliga förpliktelser. Den verkliga frågan ligger någon annanstans: kommer unionen och medlemsstaterna äntligen att omsätta dessa ord i konkreta konsekvenser?
Parlamentet nöjer sig inte med att fördöma. Det konstaterar att förbudet mot det enda oppositionsparti som fortfarande är representerat i parlamentet motsäger regimens version att endast partier som bojkottade parlamentet var berörda. Det är ett medgivande: manövern syftar verkligen till att eliminera all legitim opposition, även den som spelar det institutionella spelet. Genom att namnga Bidzina Ivanichvili, Irakli Kobakhidze, Shalva Papuachvili och Kakha Kaladze pekar parlamentet ut individuellt ansvar. Men en resolution är inte en lag: den skapar inga rättsliga förpliktelser. Sanktionerna och viseringsförbuden förblir uppmaningar riktade till rådet och medlemsstaterna. Utan ett bindande beslut förblir dessa namn ord på papper.
Parlamentet beklagar dessutom att unionen och de flesta medlemsstater fortfarande inte har vidtagit åtgärder för att försämringen i Georgien ska få konkreta konsekvenser. Det är resolutionens svaga punkt: den konstaterar passivitet utan att skapa den mekanism som skulle rätta till den. En strategi grundad på subsidiaritet och ansvar skulle ha inneburit att man uttryckligen knöt bistånd och viseringar till kontrollerbara kriterier och lät varje medlemsstat ta ansvar för sina egna beslut. Här talar unionen med en röst men fattar inga beslut.
Resolutionen påminner om att varje försök att förbjuda etablerade partier för Georgien bort från unionen och hindrar alla framsteg mot medlemskap. Mekanismen är enkel: utan en fungerande politisk opposition finns ingen demokrati, och utan demokrati uppfylls inte Köpenhamnskriterierna. Georgien kan därför inte gå vidare mot medlemskap så länge detta konstitutionella klagomål är anhängigt. Parlamentet bekräftar sitt stöd för det georgiska folkets europeiska strävanden, men det ställer ett tydligt villkor: att klagomålet dras tillbaka och att de politiska fångarna friges.
Texten kräver också att bestämmelserna som möjliggör oproportionerliga restriktioner för partier och personer kopplade till förbjudna partier upphävs, och att obstruktionen av europeiska politiska stiftelser upphör, bland annat Konrad Adenauers och Friedrich Naumanns kontor som tvingades stänga i Tbilisi i september 2026. Det är konkreta åtgärder, men de förblir krav riktade till de georgiska myndigheterna. Parlamentet kan inte genomdriva dem. Det kan bara konstatera att den nuvarande regimen fjärnar sig från de värden den påstår sig försvara.
Att namnga de ansvariga har bara värde om unionen slutar nöja sig med ord.
Europaparlamentet har antagit en resolution som fördömer Georgiska drömmens försök att förbjuda oppositionspartier och kräver att det konstitutionella klagomålet omedelbart dras tillbaka. Med 445 röster för, 37 emot och 97 nedlagda röster namnger det fyra ansvariga och begär riktade sanktioner. Men en resolution är inte en lag: den skapar inga rättsliga förpliktelser. Den verkliga frågan ligger någon annanstans: kommer unionen och medlemsstaterna äntligen att omsätta dessa ord i konkreta konsekvenser?
Parlamentet nöjer sig inte med att fördöma. Det konstaterar att förbudet mot det enda oppositionsparti som fortfarande är representerat i parlamentet motsäger regimens version att endast partier som bojkottade parlamentet var berörda. Det är ett medgivande: manövern syftar verkligen till att eliminera all legitim opposition, även den som spelar det institutionella spelet. Genom att namnga Bidzina Ivanichvili, Irakli Kobakhidze, Shalva Papuachvili och Kakha Kaladze pekar parlamentet ut individuellt ansvar. Men en resolution är inte en lag: den skapar inga rättsliga förpliktelser. Sanktionerna och viseringsförbuden förblir uppmaningar riktade till rådet och medlemsstaterna. Utan ett bindande beslut förblir dessa namn ord på papper.
Parlamentet beklagar dessutom att unionen och de flesta medlemsstater fortfarande inte har vidtagit åtgärder för att försämringen i Georgien ska få konkreta konsekvenser. Det är resolutionens svaga punkt: den konstaterar passivitet utan att skapa den mekanism som skulle rätta till den. En strategi grundad på subsidiaritet och ansvar skulle ha inneburit att man uttryckligen knöt bistånd och viseringar till kontrollerbara kriterier och lät varje medlemsstat ta ansvar för sina egna beslut. Här talar unionen med en röst men fattar inga beslut.
Resolutionen påminner om att varje försök att förbjuda etablerade partier för Georgien bort från unionen och hindrar alla framsteg mot medlemskap. Mekanismen är enkel: utan en fungerande politisk opposition finns ingen demokrati, och utan demokrati uppfylls inte Köpenhamnskriterierna. Georgien kan därför inte gå vidare mot medlemskap så länge detta konstitutionella klagomål är anhängigt. Parlamentet bekräftar sitt stöd för det georgiska folkets europeiska strävanden, men det ställer ett tydligt villkor: att klagomålet dras tillbaka och att de politiska fångarna friges.
Texten kräver också att bestämmelserna som möjliggör oproportionerliga restriktioner för partier och personer kopplade till förbjudna partier upphävs, och att obstruktionen av europeiska politiska stiftelser upphör, bland annat Konrad Adenauers och Friedrich Naumanns kontor som tvingades stänga i Tbilisi i september 2026. Det är konkreta åtgärder, men de förblir krav riktade till de georgiska myndigheterna. Parlamentet kan inte genomdriva dem. Det kan bara konstatera att den nuvarande regimen fjärnar sig från de värden den påstår sig försvara.
Att namnga de ansvariga har bara värde om unionen slutar nöja sig med ord.
