Europaparlamentet har gett sitt godkännande till ingåendet av avtalet mellan Europeiska unionen och Schweiz om överföring av passageraruppgifter (PNR) för att förebygga och upptäcka terroristbrott och grov brottslighet samt för utredning och lagföring av sådana brott. Ledamöterna röstade för avtalet med 549 röster för, 75 emot och 30 nedlagda röster. Parlamentet följer därmed kommissionens förslag, som hade förhandlat fram avtalet. Det är inte fråga om ett förhandlingsmandat eller en ståndpunkt vid första behandlingen om ett provisoriskt avtal: parlamentet samtycker till ett avtal som redan har förhandlats fram.
Europeiska unionen och Schweiz har förhandlat fram ett avtal som reglerar överföringen av passageraruppgifter (PNR) mellan flygbolag och schweiziska myndigheter i syfte att förebygga och upptäcka terroristbrott och grov brottslighet. Europeiska kommissionen har genomfört dessa förhandlingar och föreslagit att parlamentet ska godkänna ingåendet av avtalet. Rådet hade begärt detta godkännande i enlighet med fördragen. Parlamentet, som hade begärts om samtycke, skulle uttala sig genom en enda omröstning: godkänna eller avvisa avtalet, utan möjlighet att ändra det.
Godkännande av avtaletParlamentet ger sitt godkännande till ingåendet av avtalet mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet om överföring av passageraruppgifter (PNR) för att förebygga och upptäcka terroristbrott och grov brottslighet samt för utredning och lagföring av sådana brott.
Överföring av ståndpunktenParlamentets ordförande ska överföra parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas och Schweiziska edsförbundets regeringar och parlament.
Omröstning genom namnuppropOmröstningen hölls genom elektroniskt namnupprop: 549 ledamöter röstade för, 75 emot och 30 avstod.
Parlamentet antog resolutionen med sitt godkännande med 549 röster för, 75 röster emot och 30 nedlagda röster (elektroniskt namnupprop).
I praktiken kommer passageraruppgifter (PNR) från flyg mellan Europeiska unionen och Schweiz att kunna överföras och användas av schweiziska myndigheter och medlemsstaternas myndigheter för att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och grov brottslighet. Berörda passagerares uppgifter kommer att behandlas inom denna ram. Själva avtalet fastställer reglerna för denna överföring; parlamentets resolution godkänner det bara. Rådet kan nu ingå avtalet, som blir bindande för parterna.
Europaparlamentet har gett grönt ljus till EU-Schweiz-avtalet om överföring av passageraruppgifter (PNR) med 549 röster för, 75 emot och 30 nedlagda röster. En massiv omröstning, men som validerar en redan förhandlad text, utan möjlighet till ändringar. Den verkliga frågan är inte huruvida säkerheten motiverar denna överföring, utan vem som kontrollerar registren och till vilket pris för friheterna.
Parlamentet hade att ta ställning genom godkännande: det kunde godkänna eller avvisa avtalet, inte ändra det. Genom att rösta för bekräftar det en mekanism för överföring av personuppgifter till ett tredjeland utan att ha kunnat infoga skyddsåtgärder. Det är inte en procedurell anmärkning: det är konstaterandet av en obalans. Medlemsstaterna och kommissionen har förhandlat; parlamentet, den enda direktvalda institutionen, hade bara valet ja eller nej.
Själva avtalet fastställer reglerna: vilka uppgifter som överförs, av vilka skäl, under hur lång tid och med vilka kontroller. Den godkända texten säger ingenting om allt detta. Medborgare som flyger mellan EU och Schweiz kommer att få sina uppgifter behandlade av schweiziska myndigheter och medlemsstaternas myndigheter, utan att parlamentet har kunnat påverka balansen mellan säkerhet och privatliv. Det är en överföring av makt till den verkställande makten och till ett tredjeland, i terrorismbekämpningens namn.
Polisiärt och rättsligt samarbete med Schweiz är nödvändigt. Terrorism och organiserad brottslighet stannar inte vid gränser, och en stat som delar gränser med EU måste kunna utbyta information. Men säkerhet är inte en blankocheck. Varje register med personuppgifter skapar en risk för missbruk, fel, avledning. Proportionalitetsprincipen kräver att man mäter denna risk och att man föreskriver effektiva rättsmedel för de berörda personerna.
Men avtalet har förhandlats fram inom ramen för ett förfarande som berövar parlamentet all makt att ändra det. Skyddsåtgärderna finns kanske i avtalets text, men de har inte diskuterats offentligt vid denna omröstning. En konsekvent liberal ansats skulle ha krävt att avtalet underkastades en detaljerad granskning, med tydliga gränser för lagring av uppgifter och en oberoende domstolskontroll. Parlamentets massiva samtycke befriar inte från detta krav: det gör det mer brådskande.
Att godkänna ett avtal utan att kunna röra det är inte att utöva demokratisk kontroll, det är att bekräfta en kompromiss som förhandlats fram någon annanstans.
Europaparlamentet har gett grönt ljus till EU-Schweiz-avtalet om överföring av passageraruppgifter (PNR) med 549 röster för, 75 emot och 30 nedlagda röster. En massiv omröstning, men som validerar en redan förhandlad text, utan möjlighet till ändringar. Den verkliga frågan är inte huruvida säkerheten motiverar denna överföring, utan vem som kontrollerar registren och till vilket pris för friheterna.
Parlamentet hade att ta ställning genom godkännande: det kunde godkänna eller avvisa avtalet, inte ändra det. Genom att rösta för bekräftar det en mekanism för överföring av personuppgifter till ett tredjeland utan att ha kunnat infoga skyddsåtgärder. Det är inte en procedurell anmärkning: det är konstaterandet av en obalans. Medlemsstaterna och kommissionen har förhandlat; parlamentet, den enda direktvalda institutionen, hade bara valet ja eller nej.
Själva avtalet fastställer reglerna: vilka uppgifter som överförs, av vilka skäl, under hur lång tid och med vilka kontroller. Den godkända texten säger ingenting om allt detta. Medborgare som flyger mellan EU och Schweiz kommer att få sina uppgifter behandlade av schweiziska myndigheter och medlemsstaternas myndigheter, utan att parlamentet har kunnat påverka balansen mellan säkerhet och privatliv. Det är en överföring av makt till den verkställande makten och till ett tredjeland, i terrorismbekämpningens namn.
Polisiärt och rättsligt samarbete med Schweiz är nödvändigt. Terrorism och organiserad brottslighet stannar inte vid gränser, och en stat som delar gränser med EU måste kunna utbyta information. Men säkerhet är inte en blankocheck. Varje register med personuppgifter skapar en risk för missbruk, fel, avledning. Proportionalitetsprincipen kräver att man mäter denna risk och att man föreskriver effektiva rättsmedel för de berörda personerna.
Men avtalet har förhandlats fram inom ramen för ett förfarande som berövar parlamentet all makt att ändra det. Skyddsåtgärderna finns kanske i avtalets text, men de har inte diskuterats offentligt vid denna omröstning. En konsekvent liberal ansats skulle ha krävt att avtalet underkastades en detaljerad granskning, med tydliga gränser för lagring av uppgifter och en oberoende domstolskontroll. Parlamentets massiva samtycke befriar inte från detta krav: det gör det mer brådskande.
Att godkänna ett avtal utan att kunna röra det är inte att utöva demokratisk kontroll, det är att bekräfta en kompromiss som förhandlats fram någon annanstans.
