Europaparlamentet har beslutat att häva den parlamentariska immuniteten för Afroditi Latinopoulou, grekisk ledamot, för att göra det möjligt för grekisk rättsvård att lagföra henne i ett ärende om förfalskning, bruk av förfalskning och valbedrägeri under försvårande omständigheter. Beslutet antogs genom handuppräckning, utan individuell röstsammanräkning. Parlamentets talman ska omedelbart överlämna beslutet till den behöriga grekiska rättsliga myndigheten och till den berörda personen. Det är inte en lag: det är ett internt beslut av parlamentet om immuniteten för en av dess ledamöter.
Grekisk rättsvård misstänker att Afroditi Latinopoulou har bildat partiet FONI LOGIKIS i strid med grekisk lag om partifinansiering, som kräver minst 200 underskrifter från medborgare för att bilda ett parti. En betydande del av dessa underskrifter uppges vara fiktiva eller förfalskade. De påstådda gärningarna ska ha ägt rum mellan 2023 och juni 2024. Begäran om hävande av immunitet överlämnades av grekiska åklagarmyndigheten den 11 december 2025 och tillkännagavs i parlamentet den 19 januari 2026. Ledamoten hördes den 3 juni 2026. Parlamentet prövade om de anklagade handlingarna omfattades av det normala utövandet av uppdraget som parlamentsledamot, vilket enligt parlamentet inte är fallet.
Hävande av immunitetEuropaparlamentet häver den parlamentariska immuniteten för Afroditi Latinopoulou, vilket gör det möjligt för grekiska rättsliga myndigheter att lagföra henne för förfalskning, bruk av förfalskning och valbedrägeri under försvårande omständigheter.
Omedelbart överlämnandeParlamentets talman har till uppgift att utan dröjsmål överlämna beslutet till den behöriga myndigheten i Republiken Grekland och till Afroditi Latinopoulou själv.
Perioden för gärningarnaDe påstådda brotten ska ha begåtts mellan 2023 och juni 2024, före hennes val till Europaparlamentet i juni 2024.
Förfarandet har följtsAfroditi Latinopoulou hördes den 3 juni 2026 och lade fram sina handlingar i enlighet med parlamentets förfaranderegler om immunitet.
Beslutet antogs genom handuppräckning. Ingen individuell röstsammanräkning registrerades.
Detta beslut innebär att grekisk rättsvård nu kan utreda och lagföra ledamoten Afroditi Latinopoulou för påstådda förfalskningar och valbedrägeri, utan att hennes EU-uppdrag hindrar det. För medborgarna illustrerar detta att parlamentarisk immunitet inte är ett personligt skydd mot rättsliga åtgärder, utan en garanti begränsad till parlamentets oberoende funktion. Beslutet föregriper inte på något sätt den berörda personens skuld eller oskuld: det är upp till grekisk rättsvård att avgöra.
Europaparlamentet har upphävt den parlamentariska immuniteten för Afroditi Latinopoulou, grekisk ledamot, för att göra det möjligt för hennes lands rättsväsende att lagföra henne för förfalskning, bruk av förfalskning och valbedrägeri under försvårande omständigheter. Det är inte en fällande dom, det är slutet på ett privilegium som aldrig borde ha skyddat handlingar främmande för mandatet. Beslutet antogs genom handuppräckning, utan individuell röstsammanräkning, och talmannen måste utan dröjsmål överlämna det till den grekiska rättsmyndigheten.
Parlamentarisk immunitet är inte en personlig sköld. Den garanterar parlamentets och dess ledamöters oberoende mot åtal som riktar sig mot yttranden eller röster avgivna i utövandet av mandatet. De handlingar som Afroditi Latinopoulou anklagas för, förfalskning, bruk av förfalskning och valbedrägeri, har ingenting med ett yttrande eller en röst att göra. Parlamentet kunde därför inte täcka dem utan att förvandla en institutionell garanti till ett individuellt privilegium.
Förfarandet har respekterats: den grekiska åklagarmyndighetens begäran överlämnades den 11 december 2025, tillkännagavs i plenum den 19 januari 2026, den berörda personen hördes den 3 juni 2026 och handlingar lades fram. Parlamentet prövade om handlingarna omfattades av det normala utövandet av mandatet. Det drog slutsatsen att så inte var fallet. Det är den riktiga tolkningen: en förfalskad underskrift för att grunda ett parti är inte en parlamentarisk handling.
Beslutet säger ingenting om skuld. Det undanröjer endast ett processuellt hinder. Det är upp till grekisk rättvisa att avgöra, med garantierna för en rättvis rättegång. Att förväxla upphävande av immunitet med fällande dom vore ett misstag; att förväxla immunitet med straffrihet vore ännu allvarligare.
En europaparlamentariker vald i juni 2024 får sin immunitet upphävd för handlingar som föregick valet. Det visar att Europamandatet inte är en fristad. De väljare som valde Afroditi Latinopoulou kan bedöma omständigheterna inför grekisk rättvisa och sedan vid valurnorna. Det individuella ansvaret gäller alla, även dem som sitter i parlamentet.
Omröstningen genom handuppräckning, utan individuell röstsammanräkning, gör det omöjligt att veta vilka grupper som stödde upphävandet. Det är inte oväsentligt: i en fråga om redbarhet borde öppenhet i röstningen vara regeln. Väljarna har rätt att veta vem som skyddade vad. Ett tydligare förfarande, med namnupprop, skulle bättre ha tjänat förtroendet för institutionen.
Det väsentliga kvarstår: parlamentet har gjort sitt arbete. Det prövade begäran i sak, hörde den berörda personen och drog slutsatsen att immuniteten inte omfattade allmänna brottsliga handlingar. Ett alternativ grundat på subsidiaritet skulle ha varit att låta den nationella rättvisan agera utan förhandstillstånd för handlingar främmande för mandatet, och att reservera immunitetsförfarandet enbart för åtal kopplade till parlamentarisk verksamhet. Parlamentet skulle då ha mindre diskretionär makt, och medborgarna en snabbare rättvisa.
Immuniteten skyddar funktionen, inte personen: så snart handlingarna faller utanför mandatet måste den falla.
Europaparlamentet har upphävt den parlamentariska immuniteten för Afroditi Latinopoulou, grekisk ledamot, för att göra det möjligt för hennes lands rättsväsende att lagföra henne för förfalskning, bruk av förfalskning och valbedrägeri under försvårande omständigheter. Det är inte en fällande dom, det är slutet på ett privilegium som aldrig borde ha skyddat handlingar främmande för mandatet. Beslutet antogs genom handuppräckning, utan individuell röstsammanräkning, och talmannen måste utan dröjsmål överlämna det till den grekiska rättsmyndigheten.
Parlamentarisk immunitet är inte en personlig sköld. Den garanterar parlamentets och dess ledamöters oberoende mot åtal som riktar sig mot yttranden eller röster avgivna i utövandet av mandatet. De handlingar som Afroditi Latinopoulou anklagas för, förfalskning, bruk av förfalskning och valbedrägeri, har ingenting med ett yttrande eller en röst att göra. Parlamentet kunde därför inte täcka dem utan att förvandla en institutionell garanti till ett individuellt privilegium.
Förfarandet har respekterats: den grekiska åklagarmyndighetens begäran överlämnades den 11 december 2025, tillkännagavs i plenum den 19 januari 2026, den berörda personen hördes den 3 juni 2026 och handlingar lades fram. Parlamentet prövade om handlingarna omfattades av det normala utövandet av mandatet. Det drog slutsatsen att så inte var fallet. Det är den riktiga tolkningen: en förfalskad underskrift för att grunda ett parti är inte en parlamentarisk handling.
Beslutet säger ingenting om skuld. Det undanröjer endast ett processuellt hinder. Det är upp till grekisk rättvisa att avgöra, med garantierna för en rättvis rättegång. Att förväxla upphävande av immunitet med fällande dom vore ett misstag; att förväxla immunitet med straffrihet vore ännu allvarligare.
En europaparlamentariker vald i juni 2024 får sin immunitet upphävd för handlingar som föregick valet. Det visar att Europamandatet inte är en fristad. De väljare som valde Afroditi Latinopoulou kan bedöma omständigheterna inför grekisk rättvisa och sedan vid valurnorna. Det individuella ansvaret gäller alla, även dem som sitter i parlamentet.
Omröstningen genom handuppräckning, utan individuell röstsammanräkning, gör det omöjligt att veta vilka grupper som stödde upphävandet. Det är inte oväsentligt: i en fråga om redbarhet borde öppenhet i röstningen vara regeln. Väljarna har rätt att veta vem som skyddade vad. Ett tydligare förfarande, med namnupprop, skulle bättre ha tjänat förtroendet för institutionen.
Det väsentliga kvarstår: parlamentet har gjort sitt arbete. Det prövade begäran i sak, hörde den berörda personen och drog slutsatsen att immuniteten inte omfattade allmänna brottsliga handlingar. Ett alternativ grundat på subsidiaritet skulle ha varit att låta den nationella rättvisan agera utan förhandstillstånd för handlingar främmande för mandatet, och att reservera immunitetsförfarandet enbart för åtal kopplade till parlamentarisk verksamhet. Parlamentet skulle då ha mindre diskretionär makt, och medborgarna en snabbare rättvisa.
Immuniteten skyddar funktionen, inte personen: så snart handlingarna faller utanför mandatet måste den falla.
