Den 16 juni 2026 antog Europaparlamentet ett förslag om att förenkla genomförandet av förordningen om artificiell intelligens (AI), samtidigt som nya förbud infördes mot icke samtyckta intima innehåll och AI-genererade sexuella övergrepp mot barn. Texten godkändes med 423 röster för, 57 emot och 174 nedlagda röster.
Förordning (EU) 2024/1689, känd som "AI-lagen", fastställer horisontella regler för AI-system för att skydda hälsa, säkerhet och grundläggande rättigheter. Genomförandet har dock visat sig vara komplext, särskilt för små och medelstora företag (SMF). Europeiska kommissionen föreslog därför ett "digitalt omnibus-paket om AI" för att förenkla skyldigheterna, förtydliga vissa definitioner och minska den administrativa bördan, samtidigt som en hög skyddsnivå bibehålls.
Parlamentet godkände flera viktiga ändringar:
Förslaget antogs vid första behandlingen med 423 röster för, 57 emot och 174 nedlagda röster. Texten kommer nu att granskas av EU:s råd innan den slutgiltigt antas.
För medborgarna innebär dessa ändringar ett bättre skydd mot skadlig användning av AI, särskilt generering av intima bilder utan samtycke och barnpornografiskt innehåll. Företag, särskilt SMF, kommer att dra nytta av tydligare och mindre betungande regler, vilket bör främja innovation samtidigt som starka garantier för hälsa, säkerhet och grundläggande rättigheter upprätthålls.
Europaparlamentet antog den 16 juni 2026, med 423 röster mot 57 och 174 nedlagda röster, en överenskommelse med rådet som påstås förenkla AI Act. Texten gör det möjligt att begränsa vissa krav för AI-system med hög risk när annan sektorslagstiftning erbjuder ett likvärdigt eller högre skydd. Men denna flexibilitet ramas in av delegerade akter som kommissionen ska anta senast i augusti 2027: det är kommissionen, inte företagen, som från fall till fall avgör vilka regler som slopas. Den utlovade förenklingen riskerar att leda till ett nytt lager av osäkerhet.
Grundidén är liberal: om sektorslagstiftning redan skyddar hälsa, säkerhet eller grundläggande rättigheter, varför då införa ett andra lager av regelefterlevnad? Artikel 2.13 gör det därför möjligt att begränsa kraven i artiklarna 9 till 15 och 17 till 25 för AI-system med hög risk som omfattas av bilaga I, avsnitt A. Men villkoret är dubbelt: sektorslagstiftningen måste erbjuda en likvärdig eller högre skyddsnivå, och begränsningen får inte sänka den övergripande skyddsnivån. Vem bedömer det? Kommissionen, genom delegerade akter, senast den 2 augusti 2027. I klartext: företagen måste vänta på att Bryssel, sektor för sektor, preciserar vilka krav som kan åsidosättas. Kostnaden för fördröjningen är verklig: AI-projekt inom hälso- och sjukvård eller transporter kommer att hänga på administrativa beslut. En verklig förenkling skulle ha infört en presumtion om regelefterlevnad så snart sektorslagstiftningen följs, och låtit aktörerna dokumentera sin situation under efterhandskontroll.
Artikel 4a tillåter undantagsvis behandling av särskilda kategorier av personuppgifter för att upptäcka och rätta bias i högrisksystem. Villkoren är strikta: absolut nödvändighet, pseudonymisering, ingen överföring till tredje part, radering efter rättelse. Det är ett pragmatiskt framsteg: utan representativa data består bias, och extra kontroller fördyrar bara regelefterlevnaden utan att garantera ett resultat. Texten anger att detta inte skapar någon skyldighet att rätta bias, vilket undviker en ny börda. Man kan beklaga att kommissionen inte har utsträckt denna möjlighet till alla system, men proportionalitetsprincipen respekteras.
De nya förbuden i artikel 5 (realistiska intima bilder, material med sexuella övergrepp mot barn) är välkomna tillägg. De handlar inte om förenkling utan om skydd av personer. Parlamentet gjorde rätt som tog med dem, även om man kan fråga sig varför de inte fanns i den ursprungliga texten. Kampen mot de farligaste innehållen motiverar dock inte att man multiplicerar skyldigheterna för legitima företag. Texten behåller dessutom undantag för polis och medicin, vilket är balanserat.
En förenkling som beror på delegerade akter är ingen förenkling: det är ett löfte om osäkerhet.
Europaparlamentet antog den 16 juni 2026, med 423 röster mot 57 och 174 nedlagda röster, en överenskommelse med rådet som påstås förenkla AI Act. Texten gör det möjligt att begränsa vissa krav för AI-system med hög risk när annan sektorslagstiftning erbjuder ett likvärdigt eller högre skydd. Men denna flexibilitet ramas in av delegerade akter som kommissionen ska anta senast i augusti 2027: det är kommissionen, inte företagen, som från fall till fall avgör vilka regler som slopas. Den utlovade förenklingen riskerar att leda till ett nytt lager av osäkerhet.
Grundidén är liberal: om sektorslagstiftning redan skyddar hälsa, säkerhet eller grundläggande rättigheter, varför då införa ett andra lager av regelefterlevnad? Artikel 2.13 gör det därför möjligt att begränsa kraven i artiklarna 9 till 15 och 17 till 25 för AI-system med hög risk som omfattas av bilaga I, avsnitt A. Men villkoret är dubbelt: sektorslagstiftningen måste erbjuda en likvärdig eller högre skyddsnivå, och begränsningen får inte sänka den övergripande skyddsnivån. Vem bedömer det? Kommissionen, genom delegerade akter, senast den 2 augusti 2027. I klartext: företagen måste vänta på att Bryssel, sektor för sektor, preciserar vilka krav som kan åsidosättas. Kostnaden för fördröjningen är verklig: AI-projekt inom hälso- och sjukvård eller transporter kommer att hänga på administrativa beslut. En verklig förenkling skulle ha infört en presumtion om regelefterlevnad så snart sektorslagstiftningen följs, och låtit aktörerna dokumentera sin situation under efterhandskontroll.
Artikel 4a tillåter undantagsvis behandling av särskilda kategorier av personuppgifter för att upptäcka och rätta bias i högrisksystem. Villkoren är strikta: absolut nödvändighet, pseudonymisering, ingen överföring till tredje part, radering efter rättelse. Det är ett pragmatiskt framsteg: utan representativa data består bias, och extra kontroller fördyrar bara regelefterlevnaden utan att garantera ett resultat. Texten anger att detta inte skapar någon skyldighet att rätta bias, vilket undviker en ny börda. Man kan beklaga att kommissionen inte har utsträckt denna möjlighet till alla system, men proportionalitetsprincipen respekteras.
De nya förbuden i artikel 5 (realistiska intima bilder, material med sexuella övergrepp mot barn) är välkomna tillägg. De handlar inte om förenkling utan om skydd av personer. Parlamentet gjorde rätt som tog med dem, även om man kan fråga sig varför de inte fanns i den ursprungliga texten. Kampen mot de farligaste innehållen motiverar dock inte att man multiplicerar skyldigheterna för legitima företag. Texten behåller dessutom undantag för polis och medicin, vilket är balanserat.
En förenkling som beror på delegerade akter är ingen förenkling: det är ett löfte om osäkerhet.