Europaparlamentet godkände ingåendet av avtalet mellan Europeiska unionen och Norge om överföring av passageraruppgifter (PNR) för att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och allvarlig brottslighet. Parlamentet följde kommissionens förslag. Texten är nu antagen av parlamentet; den måste fortfarande formellt godkännas av medlemsstaternas regeringar innan den kan träda i kraft.
Passageraruppgifter (PNR) är den information som flygbolagen samlar in vid bokning: namn, resväg, kontaktuppgifter, betalningssätt, bagage. Europeiska unionen har i flera år använt dessa uppgifter för att bekämpa terrorism och allvarlig brottslighet. Ett avtal med Norge gjorde det möjligt att överföra dessa uppgifter mellan EU och landet. Europeiska kommissionen förhandlade fram avtalet och begärde att parlamentet skulle godkänna det. Parlamentet fattade sitt beslut den 29 april 2026.
Godkännande av avtaletParlamentet godkänner ingåendet av avtalet mellan Europeiska unionen och Norge om överföring av passageraruppgifter (PNR) för att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och allvarlig brottslighet.
Överlämnande av ståndpunktenParlamentets ordförande ska överlämna parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen samt till medlemsstaternas och Konungariket Norges regeringar och parlament.
Inga ändringar av innehålletGodkännanderesolutionen innehåller inga ändringar av avtalets innehåll. Parlamentet har inte lagt till några ytterligare villkor eller tröskelvärden i mekanismen för överföring av PNR-uppgifter.
Omröstningen ägde rum genom elektronisk namnupprop: 532 röster för, 72 röster emot och 26 nedlagda röster.
I praktiken kommer bokningsuppgifter för flyg mellan Europeiska unionen och Norge att kunna fortsätta överföras och användas av norska myndigheter för att bekämpa terrorism och allvarlig brottslighet. Berörda passagerare kommer inte att se någon omedelbar förändring i sina rutiner, men deras uppgifter kommer fortsatt att omfattas av dessa överföringar. Avtalet reglerar dessa utbyten och syftar till att garantera en skyddsnivå för personuppgifter. Texten måste fortfarande formellt godkännas av medlemsstaternas regeringar innan den blir slutgiltig.
Europaparlamentet gav den 29 april 2026 grönt ljus till EU-avtalet med Norge om överföring av passageraruppgifter (PNR). Med 532 röster för, 72 emot och 26 nedlagda röster följde det kommissionen utan att ändra texten. En förtroenderöst för ett säkerhetsverktyg, men också en blank check till en mekanism som förtjänar att granskas.
PNR-avtalet med Norge gör det möjligt för norska myndigheter att få tillgång till bokningsuppgifter för flyg till eller från unionen. Dessa uppgifter (namn, resväg, kontaktuppgifter, betalsätt, bagage) används för att upptäcka och lagföra terroristbrott och grova former av brottslighet. För medborgarna innebär det att deras uppgifter fortsätter att överföras, utan omedelbar förändring i deras ärenden. För flygbolagen innebär det att de befintliga överföringssystemen måste upprätthållas.
Parlamentet hade kunnat kräva ytterligare garantier, revideringsklausuler eller exakta gränser för lagringstiden. Det gjorde det inte. Genom att godkänna avtalet utan ändringar litar det på kommissionen och rådet för att dataskyddsgarantierna är tillräckliga. Men varje överföring av personuppgifter skapar en risk för missbruk eller fel. En oberoende kontrollmekanism och regelbundna rapporter hade varit användbara skyddsräcken. Parlamentet föredrog enkelhet framför försiktighet.
Samtidigt ingår avtalet i ett redan långvarigt säkerhetssamarbete mellan EU och Norge. Norge är en pålitlig partner, medlem av Schengenområdet, och PNR-uppgifter är ett erkänt verktyg för att bekämpa terrorism. Den breda omröstningen visar att de politiska grupperna, från EPP till S&D och via Renew och ECR, delar denna analys. De 72 nej-rösterna och 26 nedlagda rösterna kommer sannolikt från Greens/EFA och Vänstern, som uttrycker reservationer om dataskyddet. Men majoriteten ansåg att säkerheten hade prioritet.
Parlamentet utnyttjade inte detta förfarande för att omförhandla avtalet. Det hade kunnat begära att överföringarna begränsades till flyg som verkligen är misstänkta, eller att Norge förband sig till en oberoende rättslig kontroll. Det gjorde det inte. Det kan förstås: avtalet var redan förhandlat och tiden är knapp i säkerhetsfrågor. Men parlamentet hade åtminstone kunnat kräva en årlig rapport om användningen av uppgifterna, eller en klausul om tillfälligt upphävande vid överträdelse. Inget av detta lades till.
En mer liberal och mer ansvarsfull strategi hade varit att strikt begränsa insamlingen till nödvändiga uppgifter, fastställa en kort lagringstid och anförtro kontrollen åt en oberoende myndighet. Det hade minskat kostnaden för friheterna utan att försvaga säkerheten. Parlamentet valde förtroendets väg. Nu är det upp till medlemsstaternas regeringar att kontrollera att detta förtroende är berättigat.
Att godkänna ett avtal utan att röra det är att acceptera att andra bestämmer garantierna i vårt ställe.
Europaparlamentet gav den 29 april 2026 grönt ljus till EU-avtalet med Norge om överföring av passageraruppgifter (PNR). Med 532 röster för, 72 emot och 26 nedlagda röster följde det kommissionen utan att ändra texten. En förtroenderöst för ett säkerhetsverktyg, men också en blank check till en mekanism som förtjänar att granskas.
PNR-avtalet med Norge gör det möjligt för norska myndigheter att få tillgång till bokningsuppgifter för flyg till eller från unionen. Dessa uppgifter (namn, resväg, kontaktuppgifter, betalsätt, bagage) används för att upptäcka och lagföra terroristbrott och grova former av brottslighet. För medborgarna innebär det att deras uppgifter fortsätter att överföras, utan omedelbar förändring i deras ärenden. För flygbolagen innebär det att de befintliga överföringssystemen måste upprätthållas.
Parlamentet hade kunnat kräva ytterligare garantier, revideringsklausuler eller exakta gränser för lagringstiden. Det gjorde det inte. Genom att godkänna avtalet utan ändringar litar det på kommissionen och rådet för att dataskyddsgarantierna är tillräckliga. Men varje överföring av personuppgifter skapar en risk för missbruk eller fel. En oberoende kontrollmekanism och regelbundna rapporter hade varit användbara skyddsräcken. Parlamentet föredrog enkelhet framför försiktighet.
Samtidigt ingår avtalet i ett redan långvarigt säkerhetssamarbete mellan EU och Norge. Norge är en pålitlig partner, medlem av Schengenområdet, och PNR-uppgifter är ett erkänt verktyg för att bekämpa terrorism. Den breda omröstningen visar att de politiska grupperna, från EPP till S&D och via Renew och ECR, delar denna analys. De 72 nej-rösterna och 26 nedlagda rösterna kommer sannolikt från Greens/EFA och Vänstern, som uttrycker reservationer om dataskyddet. Men majoriteten ansåg att säkerheten hade prioritet.
Parlamentet utnyttjade inte detta förfarande för att omförhandla avtalet. Det hade kunnat begära att överföringarna begränsades till flyg som verkligen är misstänkta, eller att Norge förband sig till en oberoende rättslig kontroll. Det gjorde det inte. Det kan förstås: avtalet var redan förhandlat och tiden är knapp i säkerhetsfrågor. Men parlamentet hade åtminstone kunnat kräva en årlig rapport om användningen av uppgifterna, eller en klausul om tillfälligt upphävande vid överträdelse. Inget av detta lades till.
En mer liberal och mer ansvarsfull strategi hade varit att strikt begränsa insamlingen till nödvändiga uppgifter, fastställa en kort lagringstid och anförtro kontrollen åt en oberoende myndighet. Det hade minskat kostnaden för friheterna utan att försvaga säkerheten. Parlamentet valde förtroendets väg. Nu är det upp till medlemsstaternas regeringar att kontrollera att detta förtroende är berättigat.
Att godkänna ett avtal utan att röra det är att acceptera att andra bestämmer garantierna i vårt ställe.
