Europaparlamentet antog den 28 april 2026, med 566 röster för, 67 emot och 26 nedlagda röster, en text som gör det möjligt för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF, ett europeiskt stöd för uppsagda arbetstagare) att även finansiera utbildning för arbetstagare vars uppsägning har aviserats men ännu inte verkställts. Den slutliga texten antogs tillsammans med EU:s regeringar; de måste fortfarande ge sitt formella godkännande innan den blir lag.
Hittills har EGF endast ingripit efter att uppsägningar redan genomförts. Europeiska kommissionen hade föreslagit att utvidga fonden till arbetstagare som berörs av en omedelbart förestående uppsägning, i företag under omstrukturering. Parlamentet ändrade detta förslag genom att lägga till precisa villkor: en tröskel på 200 berörda arbetstagare, ett tak på 4 miljoner euro per företag och år, och en medfinansieringsgrad på 100 procent för vissa åtgärder. Den antagna texten motsvarar det slutliga avtalet med rådet.
Tröskel på 200 arbetstagareEn ansökan om stöd är tillåtlig om minst 200 arbetstagare hotas av omedelbar uppsägning i samma företag under omstrukturering, i samma medlemsstat.
Tak på 4 miljoner euroEGF-stödet för arbetstagare som hotas av omedelbar uppsägning får inte överstiga 4 000 000 euro per företag, per medlemsstat, för ett givet räkenskapsår.
Medfinansiering på 100 procentFör utgifter kopplade till stödåtgärder (utbildning, omskolning) avsedda för hotade arbetstagare är EU:s medfinansieringsgrad 100 procent.
Tidsfrist på 14 veckorEtt företag under omstrukturering kan begära att medlemsstaten lämnar in en ansökan om stöd inom 14 veckor efter det första skriftliga meddelandet till arbetstagarrepresentanterna.
Reserv på 40 procentMinst 40 procent av EGF:s maximala årliga belopp förblir reserverat för ansökningar som gäller redan uppsagda arbetstagare eller egenföretagare som har upphört med sin verksamhet. Den del som inte använts den 30 juni kan användas för ansökningar om omedelbart förestående uppsägningar.
Parlamentet antog texten med 566 röster för, 67 emot och 26 nedlagda röster.
Konkret: om ditt företag aviserar en uppsägningsplan för minst 200 personer kan du få utbildning och stöd finansierat av EU redan innan du blir uppsagd. Arbetstagare hos underleverantörer och företag nedströms är också berättigade. Stödet är begränsat till 4 miljoner euro per företag och år, och företaget måste ansöka inom 14 veckor efter meddelandet till personalrepresentanterna. Texten är slutlig och träder i kraft efter offentliggörande i EU:s officiella tidning.
Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ingrep tidigare först efter uppsägningarna. Nu ska den även finansiera utbildning för arbetstagare vars avgång har aviserats men ännu inte trätt i kraft. Parlamentet antog den 28 april 2026, med 566 röster för, 67 emot och 26 nedlagda röster, den slutliga texten som förhandlats fram med regeringarna, vilka ännu måste godkänna den formellt. Idén är god, arkitekturen håller den i strama tyglar.
Att utbilda en anställd innan tjänsten försvinner kostar mindre än att återintegrera personen efteråt. Mekanismen är enkel: företaget under omstrukturering begär att medlemsstaten lämnar in en ansökan inom 14 veckor efter den första skriftliga kommunikationen till personalrepresentanterna. Det samordnade paketet kan omfatta utbildning och omställning, även för att byta tjänst inom samma företag. Arbetstagare hos underleverantörer och nedströms producenter är också berättigade, under vissa villkor.
Texten stänger två dörrar: ingen korttidspermittering, inga ersättningar och inget stöd till företagsstart i denna del. Det är konsekvent: EU-pengarna ska finansiera kompetens, inte ersätta arbetsgivarens eller de nationella systemens ansvar. Taket på 4 000 000 euro per företag och år förhindrar att en enda jätte slukar anslaget, och tröskeln på 200 arbetstagare hindrar en mångfald av kostsamma mikroärenden att handläggas.
Svagheten ligger någon annanstans. Medlemsstaterna måste behandla alla ansökningar i den ordning de kommer in, utan diskretion vad gäller mottaglighet eller behörighet, och utan ytterligare krav. Regeln är begriplig: den skyddar mot favorisering. Men den berövar den offentliga myndigheten bedömningen av lämpligheten, trots att det är den som åtar sig offentliga medel och svarar inför medborgarna. Man lägger till en automatisk disk där det borde krävas ett medvetet val.
Reserven på 40 procent skyddar de faktiskt uppsagda mot konkurrens från aviserade uppsägningar. Den frigörs efter den 30 juni, vilket skapar en kapplöpning mot kalendern för företagen: en ansökan som lämnas in för tidigt får vänta, en ansökan som lämnas in för sent missar fönstret. En verklig förenkling hade fastställt ett separat anslag för förutseende, i stället för en årlig fördelning att övervaka.
Att finansiera utbildning före uppsägningsbrevet är en god idé; att anförtro den åt en disk utan bedömningsmarginal försvagar dess räckvidd.
Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ingrep tidigare först efter uppsägningarna. Nu ska den även finansiera utbildning för arbetstagare vars avgång har aviserats men ännu inte trätt i kraft. Parlamentet antog den 28 april 2026, med 566 röster för, 67 emot och 26 nedlagda röster, den slutliga texten som förhandlats fram med regeringarna, vilka ännu måste godkänna den formellt. Idén är god, arkitekturen håller den i strama tyglar.
Att utbilda en anställd innan tjänsten försvinner kostar mindre än att återintegrera personen efteråt. Mekanismen är enkel: företaget under omstrukturering begär att medlemsstaten lämnar in en ansökan inom 14 veckor efter den första skriftliga kommunikationen till personalrepresentanterna. Det samordnade paketet kan omfatta utbildning och omställning, även för att byta tjänst inom samma företag. Arbetstagare hos underleverantörer och nedströms producenter är också berättigade, under vissa villkor.
Texten stänger två dörrar: ingen korttidspermittering, inga ersättningar och inget stöd till företagsstart i denna del. Det är konsekvent: EU-pengarna ska finansiera kompetens, inte ersätta arbetsgivarens eller de nationella systemens ansvar. Taket på 4 000 000 euro per företag och år förhindrar att en enda jätte slukar anslaget, och tröskeln på 200 arbetstagare hindrar en mångfald av kostsamma mikroärenden att handläggas.
Svagheten ligger någon annanstans. Medlemsstaterna måste behandla alla ansökningar i den ordning de kommer in, utan diskretion vad gäller mottaglighet eller behörighet, och utan ytterligare krav. Regeln är begriplig: den skyddar mot favorisering. Men den berövar den offentliga myndigheten bedömningen av lämpligheten, trots att det är den som åtar sig offentliga medel och svarar inför medborgarna. Man lägger till en automatisk disk där det borde krävas ett medvetet val.
Reserven på 40 procent skyddar de faktiskt uppsagda mot konkurrens från aviserade uppsägningar. Den frigörs efter den 30 juni, vilket skapar en kapplöpning mot kalendern för företagen: en ansökan som lämnas in för tidigt får vänta, en ansökan som lämnas in för sent missar fönstret. En verklig förenkling hade fastställt ett separat anslag för förutseende, i stället för en årlig fördelning att övervaka.
Att finansiera utbildning före uppsägningsbrevet är en god idé; att anförtro den åt en disk utan bedömningsmarginal försvagar dess räckvidd.
