Den 11 februari 2026 röstade Europaparlamentet om förnyelsen av godkännandet för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller genetiskt modifierad bomull GHB614 × LLCotton25. Denna GMO-bomull har redan varit godkänd i EU i flera år och dess godkännande höll på att löpa ut. Omröstningen föranledde en debatt om GMO-säkerhet och öppenhet i godkännandeprocessen.
Bomull GHB614 × LLCotton25 är en genetiskt modifierad organism (GMO) som utvecklats för att vara tolerant mot vissa herbicider. Den används främst till djurfoder och derivatprodukter (olja etc.). Företaget Bayer ansökte om förnyelse av godkännandet för en period på 10 år, i enlighet med förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) avgav ett positivt yttrande och ansåg att GMO-bomullen inte innebär några nya risker för människors eller djurs hälsa eller miljön jämfört med den tidigare versionen. Flera oberoende vetenskapliga studier har dock väckt farhågor om eventuella långtidseffekter och påverkan på biologisk mångfald.
Europaparlamentet antog en resolution som motsätter sig kommissionens förslag till beslut om att förnya godkännandet. Med 463 röster för, 164 emot och 21 nedlagda röster uppmanade ledamöterna kommissionen att inte förnya godkännandet för denna GMO-bomull. De anser att riskbedömningsprocessen inte i tillräcklig utsträckning har beaktat oberoende studier och att villkoren för det ursprungliga godkännandet inte har uppfyllts fullt ut. Särskilt påpekar de att de uppgifter som sökanden lämnat är otillräckliga för att garantera frånvaron av negativa långtidseffekter på miljön. Resolutionen är inte rättsligt bindande, men den sänder en stark politisk signal till kommissionen, som nu måste besluta om den ska följa parlamentets yttrande eller behålla sitt förslag.
Omröstningen skedde genom namnupprop (elektronisk omröstning) med följande resultat:
Majoriteten av ledamöterna följde således de politiska grupper som krävde avslag på förnyelsen, särskilt De gröna/EFA, Vänstern och en del av Socialdemokraterna (S&D). De konservativa grupperna (EPP) och liberalerna (Renew) var mer splittrade.
Om kommissionen följer parlamentets yttrande kommer godkännandet för denna GMO-bomull inte att förnyas. Det innebär att produkter som innehåller denna bomull (främst importerat djurfoder) inte längre får släppas ut på marknaden i EU. För konsumenterna får detta ingen omedelbar direkt påverkan, eftersom bomullen används i bearbetade produkter och inte i färska livsmedel. Det kan dock påverka importen av vissa jordbruksprodukter och få konsekvenser för priset på djurfoder. Ur miljösynpunkt återspeglar parlamentets motstånd en växande efterfrågan på försiktighet när det gäller GMO och skärpta bedömningskriterier. Medborgare som vill följa ärendet kan besöka Europaparlamentets webbplats för att få information om kommissionens slutgiltiga beslut.
Den 11 februari 2026 antog Europaparlamentet med 463 röster mot 164 och 21 nedlagda röster en resolution som invänder mot kommissionens förslag till beslut att förnya godkännandet av den genetiskt modifierade bomullen GHB614 × LLCotton25. Det är inte ett förhandlingsmandat, det är ett explicit politiskt avslag: parlamentet begär att förslaget dras tillbaka och uppmanar till att godkännandet inte förnyas. Bakom denna omröstning ligger en grundläggande fråga: vem beslutar, och på vilka bevis?
Parlamentet ifrågasätter inte bara en bomull. Det konstaterar att godkännandeförfarandet för GMO inte längre producerar legitima beslut: den ständiga kommittén har inte uppnått kvalificerad majoritet, kommissionen går vidare ändå, och parlamentet står kvar med en invändning utan möjlighet att juridiskt binda den verkställande makten. Denna omröstning är en varningssignal om en beslutskedja där ingen tar det slutliga ansvaret.
Resolutionen begär att kommissionen drar tillbaka sitt förslag och inte förnyar godkännandet, med stöd i avsaknaden av långsiktiga toxikologiska studier och analys av kumulativa effekter. Den pekar också på inkonsekvensen i att godkänna import av produkter från växter toleranta mot herbicider som är förbjudna i unionen, som glufosinat, klassat som reproduktionstoxiskt kategori 1B. För en europeisk jordbrukare innebär detta illojal konkurrens: han kan inte använda dessa ämnen, men utsätts för deras rester i importerade livsmedel.
Mekanismen är enkel: EFSA lämnade ett positivt yttrande 2025 utan att granska de bredare miljömässiga och socioekonomiska effekterna, som myndigheten anser ligga utanför dess mandat. Parlamentet drar slutsatsen att godkännandet inte vilar på tillräckliga bevis. Det är en omkastning av bevisbördan: det är inte längre sökanden som ska visa långsiktig oskadlighet, utan institutionerna som ska motivera frånvaron av tvivel. En sådan omkastning har ett pris: den blockerar innovationer och importer utan att nödvändigtvis förbättra skyddet om kontrollerna förblir bristfälliga.
Det verkliga liberala och subsidiaritetsbaserade alternativet vore att klargöra befogenheterna: antingen utvärderar EFSA faktiskt dessa effekter, eller så tar medlemsstaterna ansvar för beslutet på nationell nivå, med tydliga regler om ansvar. I nuläget begär parlamentet en reform av förfarandet, men utan att säga vem som i slutändan ska besluta. Utan kvalificerad majoritet riskerar man att befästa den nuvarande instabiliteten, där varje förnyelse blir en politisk dragkamp.
Att invända utan att kunna besluta är att konstatera ett förfarandes misslyckande, inte att lösa det.
Den 11 februari 2026 antog Europaparlamentet med 463 röster mot 164 och 21 nedlagda röster en resolution som invänder mot kommissionens förslag till beslut att förnya godkännandet av den genetiskt modifierade bomullen GHB614 × LLCotton25. Det är inte ett förhandlingsmandat, det är ett explicit politiskt avslag: parlamentet begär att förslaget dras tillbaka och uppmanar till att godkännandet inte förnyas. Bakom denna omröstning ligger en grundläggande fråga: vem beslutar, och på vilka bevis?
Parlamentet ifrågasätter inte bara en bomull. Det konstaterar att godkännandeförfarandet för GMO inte längre producerar legitima beslut: den ständiga kommittén har inte uppnått kvalificerad majoritet, kommissionen går vidare ändå, och parlamentet står kvar med en invändning utan möjlighet att juridiskt binda den verkställande makten. Denna omröstning är en varningssignal om en beslutskedja där ingen tar det slutliga ansvaret.
Resolutionen begär att kommissionen drar tillbaka sitt förslag och inte förnyar godkännandet, med stöd i avsaknaden av långsiktiga toxikologiska studier och analys av kumulativa effekter. Den pekar också på inkonsekvensen i att godkänna import av produkter från växter toleranta mot herbicider som är förbjudna i unionen, som glufosinat, klassat som reproduktionstoxiskt kategori 1B. För en europeisk jordbrukare innebär detta illojal konkurrens: han kan inte använda dessa ämnen, men utsätts för deras rester i importerade livsmedel.
Mekanismen är enkel: EFSA lämnade ett positivt yttrande 2025 utan att granska de bredare miljömässiga och socioekonomiska effekterna, som myndigheten anser ligga utanför dess mandat. Parlamentet drar slutsatsen att godkännandet inte vilar på tillräckliga bevis. Det är en omkastning av bevisbördan: det är inte längre sökanden som ska visa långsiktig oskadlighet, utan institutionerna som ska motivera frånvaron av tvivel. En sådan omkastning har ett pris: den blockerar innovationer och importer utan att nödvändigtvis förbättra skyddet om kontrollerna förblir bristfälliga.
Det verkliga liberala och subsidiaritetsbaserade alternativet vore att klargöra befogenheterna: antingen utvärderar EFSA faktiskt dessa effekter, eller så tar medlemsstaterna ansvar för beslutet på nationell nivå, med tydliga regler om ansvar. I nuläget begär parlamentet en reform av förfarandet, men utan att säga vem som i slutändan ska besluta. Utan kvalificerad majoritet riskerar man att befästa den nuvarande instabiliteten, där varje förnyelse blir en politisk dragkamp.
Att invända utan att kunna besluta är att konstatera ett förfarandes misslyckande, inte att lösa det.
