Europaparlamentet godkände med stor majoritet den slutliga texten till EU:s direktiv mot korruption. Texten fastställer gemensamma definitioner och påföljder för korruptionsbrott i alla länder i unionen. Därmed är det lagstiftande förfarandet avslutat på parlamentets sida: texten är slutgiltig och blir lag efter offentliggörandet.
Europeiska kommissionen föreslog 2023 ett direktiv för att bekämpa korruption genom att harmonisera definitionerna av brott och påföljder i de 27 medlemsstaterna. Förhandlingarna mellan parlamentet och rådet ledde till en överenskommelse. Parlamentet antog denna slutliga text vid sessionen den 26 mars 2026.
Gemensamma definitioner av korruptionDirektiv (EU) 2026/1021 fastställer gemensamma definitioner för korruptionsbrott i hela Europeiska unionen. Medlemsstaterna ska införliva dessa definitioner i sin nationella lagstiftning.
Harmoniserade påföljderMinimistraff och jämförbara sanktioner ska tillämpas i alla länder i unionen för korruptionshandlingar, vilket gör slut på skillnaderna mellan de nationella lagstiftningarna.
Nya regler för företagFöretag som är verksamma i flera länder i unionen ska omfattas av samma regler och samma sanktioner när det gäller korruption, vilket förenklar deras skyldigheter.
Kommissionen måste rådfråga parlamentet på nyttOm kommissionen i framtiden väsentligt ändrar sitt förslag måste den på nytt hänskjuta ärendet till Europaparlamentet.
Officiell överlämning av textenEuropaparlamentets talman ska överlämna den antagna ståndpunkten till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Parlamentet antog texten med 581 röster för, 21 röster emot och 42 nedlagda röster.
I praktiken kommer medborgare i alla länder i unionen att skyddas av samma definitioner av korruption och samma påföljder för gärningsmännen. Ett korrupt företag eller en korrupt tjänsteman kommer att dömas enligt jämförbara regler, oavsett om de befinner sig i Paris, Rom eller Warszawa. Offer för korruption kommer att kunna stödja sig på en gemensam rättslig ram. Texten är slutgiltig: den blir lag efter offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning.
Europaparlamentet antog den 26 mars 2026, med 581 röster mot 21 och 42 nedlagda röster, direktiv (EU) 2026/1021 som fastställer definitioner och minimistraff för korruption i hela unionen. Texten är slutgiltig. Bakom den skenbara enigheten finns en konkret fråga: vem ska betala notan för denna harmonisering?
Det uttalade målet är lovvärt: att få slut på skillnaderna i behandling mellan Paris, Rom och Warszawa. Men den valda metoden, bindande minimiregler, påför företagen nya efterlevnadskostnader. De föreskrivna böterna, på upp till 5 procent av den globala omsättningen, presenteras som avskräckande. För ett exporterande småföretag blir den finansiella risken existentiell, medan storföretagen kan absorbera dessa belopp.
Tröskelvärdet på 10 000 euro för förskingring illustrerar tvetydigheten: under det kan staterna välja att inte kriminalisera. Men sammanläggningen av sammanhängande handlingar av samma gärningsman innebär att en serie små förskingringar kan få brottet att tippa över. För en företagsledare blir gränsen mellan försumlighet och brott otydlig, och laglydnad kräver en kostsam analytisk redovisning.
Direktivet ålägger staterna att häva privilegier och immunitet för nationella ansvariga för korruptionsbrott. Det är ett verkligt framsteg: alltför ofta undkommer förtroendevalda åtal tack vare föråldrade skydd. Men texten säger ingenting om de förvaltningar som blundar. Antikorruptionsmyndigheterna ska förses med tillräckliga resurser, men vem ska kontrollera deras effektivitet?
Den nationella antikorruptionsstrategi som varje stat ska offentliggöra riskerar att bli en kommunikationsövning. Utan bindande indikatorer eller sanktioner vid passivitet förbinder den ingen. Det liberala alternativet hade varit att stärka insynen i offentlig upphandling och minska korruptionsmöjligheterna genom att förenkla regelverken, i stället för att stapla rapporteringsskyldigheter.
Böter på 40 miljoner euro avskräcker inte en kartell, de ruinerar ett småföretag som inte har råd att försvara sig.
Europaparlamentet antog den 26 mars 2026, med 581 röster mot 21 och 42 nedlagda röster, direktiv (EU) 2026/1021 som fastställer definitioner och minimistraff för korruption i hela unionen. Texten är slutgiltig. Bakom den skenbara enigheten finns en konkret fråga: vem ska betala notan för denna harmonisering?
Det uttalade målet är lovvärt: att få slut på skillnaderna i behandling mellan Paris, Rom och Warszawa. Men den valda metoden, bindande minimiregler, påför företagen nya efterlevnadskostnader. De föreskrivna böterna, på upp till 5 procent av den globala omsättningen, presenteras som avskräckande. För ett exporterande småföretag blir den finansiella risken existentiell, medan storföretagen kan absorbera dessa belopp.
Tröskelvärdet på 10 000 euro för förskingring illustrerar tvetydigheten: under det kan staterna välja att inte kriminalisera. Men sammanläggningen av sammanhängande handlingar av samma gärningsman innebär att en serie små förskingringar kan få brottet att tippa över. För en företagsledare blir gränsen mellan försumlighet och brott otydlig, och laglydnad kräver en kostsam analytisk redovisning.
Direktivet ålägger staterna att häva privilegier och immunitet för nationella ansvariga för korruptionsbrott. Det är ett verkligt framsteg: alltför ofta undkommer förtroendevalda åtal tack vare föråldrade skydd. Men texten säger ingenting om de förvaltningar som blundar. Antikorruptionsmyndigheterna ska förses med tillräckliga resurser, men vem ska kontrollera deras effektivitet?
Den nationella antikorruptionsstrategi som varje stat ska offentliggöra riskerar att bli en kommunikationsövning. Utan bindande indikatorer eller sanktioner vid passivitet förbinder den ingen. Det liberala alternativet hade varit att stärka insynen i offentlig upphandling och minska korruptionsmöjligheterna genom att förenkla regelverken, i stället för att stapla rapporteringsskyldigheter.
Böter på 40 miljoner euro avskräcker inte en kartell, de ruinerar ett småföretag som inte har råd att försvara sig.
